Nu är det oktober igen och det betyder att världen ännu en gång färgas rosa. För det är under oktober som det är Rosa Bandet-kampanj, för att bekämpa bröstcancer. I år genomförs den i Sverige för tionde gången.

Kampanjen sätter inte bara fokus på frågan och uppmärksammar att 20 kvinnor just idag får veta att det har bröstcancer, den finansiera även cancerforskning och sprider kunskap om sjukdomen.

Cancer berör alla. Nästintill alla känner någon som har eller har haft cancer. Var nionde kvinna drabbas någon gång i livet av bröstcancer, och det är bara en av alla cancersorter.

Cancerfondens, som genomför kampanjen i Sverige, mål är att ännu fler ska överleva. Men det är inte bara Cancerfonden som färgar Sverige rosa, det görs med hjälp av företag, föreningar och privatpersoner som vill engagera sig i kampen mot bröstcancer. Att rosa bandet har blivit så stort beror just på detta, alla är berörda. Dessutom har de ett bra koncept som är återkommande, under en begränsad period och valt att fokusera på en sakfråga, bröstcancer. Det är oftast lättare att engagera sig i en sakfråga än i t ex för organisation då det blir tydligare och det kommer närmare.

Något som gör kampanjen så framgångsrik är för att de använder samma koncept men de kompletterar med nya saker. Ett sådant exempel är den stora Rosa Bandet-galan. Det är tionde gången galan görs men i år har man även en tv-serie, “Du får mig att känna” som leder upp till galan.

Något som denna kampanj använder sig av, vilket inte är unikt, är att de har kända människor som förgrundspersoner, ambassadörer. Årets kampanj har kronprinsessan Victoria som officiell beskyddare och TV-sportprofilen Katarina Hultling, debattören Camilla Wagner och konstnärsteamet Anna Benson och Peter Sköld som ambassadörer. Tillsammans ska de hjälpa till att sprida kampanjen och öka kunskap om kampen mot bröstcancer. Dessutom har de en mängd olika företag som partners, de går in med pengar, de sprider kampanjen och de gör rosa produkter.

Men de engagerar inte bara kändisar och företag, utan även dig och mig. Man kan själv starta en insamling på deras webbplats, på sin egen insamlingssida kan man berätta varför man engagerar sig, vem man hedrar och man kommer att ha en särskild insamlingsaktivitet. Man kan även stödja kampanjen genom att köpa de rosa produkterna, ge pengar vid den stora galan eller att smycka sin profilbilder på Facebook med årets rosa band. Att smycka sin Facebook kostar 10 kronor, då visar man sitt engagemang, sprider kampanjen och ger en slant.

Nyhet för i år är även insamlingsresa Måla Rosa.  Ambassadörerna Anna Benson och Peter Sköld åker runt med en rosa buss, de uppmanar nyfikna besökare att måla och de spelar pingis (eftersom Anna är fd proffs), dessutom genomförs det en konstauktion på deras tavlor.

Detta är ett exempel på en lyckad kampanj. Inspireras och lär av deras arbete till din kommande kampanj. Men glöm inte att göra det till din egen grej och våga håll i konceptet under lång tid, du kanske tycker att det är uttjatat men för andra som inte är mitt i det är det detta som gör en lyckad kampanj. Lycka till och nu ska jag gå och färga min oktober lite rosa!

Dela med dig av det här inlägget

Ni har väl inte missat Amnestys kampanj mot tvångsvräkningar? Jag noterade den först genom att flera av mina facebook-vänner hade uppdaterat sina omslagsbilder med kampanjens snygga piktogram.

Det är intressant att fundera över hur mottagare associerar kring ord och bilder. Bulldozern i Amnestys piktorgram tillsammans med ordet “tvångsvräkningar” lede mina tankar till Israel-Palestinakonflikten. På kampanjsidan läser jag att kampanjen främst fokuserar på Romernas situation i södra europa. Det är naturligtvis en högst personlig tankebana, men för mig blev det väldigt illustrativt hur ord och bilder kan förknippas med olika saker. Kanske har kreatörerna lekt med min associationsbana medvetet, kanske inte. Oavsett vilket tror jag att det i någon mening förändrade lite hur jag ser på Romernas situation.

Dela med dig av det här inlägget

Att internetbaserad PR, extern- och internkommunikation används inom ideell sektor är väl knappast någon nyhet. Snarare kanske diskussionen handlar mer om balansen mellan tryckt information och digial, vad organistionen väljer att fokusera på och vilket material som passar bäst i vilken form. De flesta organisationer jag kommer i kontakt med skickar till exempel ut sina stämmohandlingar i tryckt form, men har digitala nyhetsbrev.

Ibland verkar en kamp uppstå mellan ivrare av olika medier. Kan man som medlem förvänta sig eller till och med kräva en tryckt medlemstidning, till exempel? Ett argument som då gärna används av förespråkarna för tryckt material är att man ska tänka på dem i organisationen som inte har tillgång till internet.

Detta fick mig nyfiken på hur statistiken egentligen ser ut kring internetanvändning, och om detta är ett sakligt argument. En av de välkända källor som finns på området är den årliga rapporten “Svenskarna och internet” av Olle Findahl som ges ut av .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur). Några av de data som presenteras i rapporten:

• Av hela befolkningen, 3-100 år, använder 83% internet
• 88% av befolkningen över 12 år har tillgång till internet i hemmet
• 69% av befolkningen, dvs 81% av alla internetanvändare, är dagliga användare
• I åldern 12-44 år använder 9/10 internet dagligen
• Hälften av alla treåringar använder internet åtminstone ibland.
• 88% av användarna har en egen dator
• Den största grupp som står utanför internetanvändningen är de äldre, framför allt personer över 75 år

Diskussionen kring vilken typ av information som distribueras genom vilka kanaler kommer, och behöver också, fortsätta. Men att använda argumentet att inte använda digitala plattformar för att så många står utanför verkar svårt att upprätthålla. Däremot behöver vi givetvis hitta så bra vägar som möjligt att se till att alla blir inkluderade, oavsett kanal.

Dela med dig av det här inlägget

Jag lyssnade på P4 Stockholm idag, de pratade om vad som ger en kickar. De kom fram till att det kunde vara allt mellan himmel och jord, stort som smått. En av de som pratade var SVT:s sportkrönikör Jonas Karlsson, han berättade om att han hade gett en doggy bag med goda tapas till en tiggare i New York. Att hjälpa andra gav honom en stor kick.

När programledaren för radioprogrammet sedan slängde fram en Världens barn-bössa så konstaterade Eva Funck och Jonas Karlsson att det inte gav någon kick, det är ju bara en plastbössa och man vill se den man hjälper och reaktionen hos den, men självklart la de i pengar.

I denna problematik står många organisationer i ideella sektorn som arbetar med olika typer av insamlingar och kommunikations- och marknadsföringskampanjer runt det. Hur ska vi göra det ”sexigt” att hjälpa andra? Hur ska vi visa på reaktionen hos den som får hjälp? Självklart kan man göra det med fakta a’ la ”för x antal kronor kan x st vaccineras”. Det ger en tydlig bild vad det kan leda till men även det räcker inte hela vägen fram för att visa blicken i ögonen hos de som får stöd. Fakta är bra men det är med känslor och inte fakta som vi tar våra flesta beslut.

När jag hörde radioprogrammet blev jag glad, peppad och hoppfull. Förhoppningsvis känner fler att det ger en kicka att hjälpa andra och att göra skillnad. Samtidigt satte det igång min hjärna på högvarv. Hur ska vi lyckas nå ut till fler så att man får en kick av att hjälpa och att man inte bara gör det av dåligt samvete? Jag har inte landat i min tanke och kommit på ett bra sätt att förpacka insamlingen och kommunikationen runt det på men bara att hjärnan har börjar testa olika tankar är en bit på vägen. Ingenting slår mänskliga möten men kanske kan till exempel film och personporträtt vara en bit på vägen? Har du tips på bra sätt så skicka gärna in det!

Här är två exempel på inspiration där de har försökt sätta människan i fokus:

Diakonia – Rebeca tar strid mot kvinnoförtrycket

Missionskyrkan – Gör mirakel! Skicka en fotbollssko till Kongo. Möt Gladys och Elga

Nästa gång ni ska starta en insamling, fundera på hur ni kan spegla reaktionen och människan så att fler blir peppade på att ge.

Dela med dig av det här inlägget

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om kampanjen Volontärlöftet. Kampanjen blev lyckad och målet infriades. Eftersom jag är en av dem som skrev upp mig så fick jag (och säkert du också) för några dagar sedan ett mejl med ett tack och där de berättade vad som kommer att hända. De bjöd även in till tårtfirande på Sergels Torg.

Det som Volontärbyrån gjorde är smart och enkelt. De tog sin kampanj ett varv till. Genom att göra det så får man ut mycket mer av sin insats och det kräver inte så mycket mer. Hur gjorde de då? (ur min synvinkel som åskådare)

1)      De skickade mejl till alla som varit med vilket blir en påminnelse om kampanjen och om Volontärbyrån. På så sätt förlänger de kampanjen och jag känner mig involverad i det fortsatta arbetet.

2)      I mejlet skriver de ett personligt tack genom att skriva att de X antal timmar som just jag har lagt har varit viktiga. Tacket gör att jag känner mig sedd och jag blir ännu mer engagerad.

3)      De förlänger kampanjen ytterligare genom att bjuda in till tårtkalas. Kalaset i sig blir en PR-aktivitet för kampanjen, Volontärbyrån och engagemanget i ideella sektorn då det sker på offentlig plats.

4)      Dessutom så har de sponsorer till kalaset som de kan exponera i mejlet och på aktiviteten. Eftersom exponeringsytan finns för företagen så behöver inte Volontärbyrån lägga pengar på aktiviteten och mer pengar kan gå till verksamheten – att engagera fler i ideella sektorn.

Det kan låta enkelt och det är det. Volontärbyrån har tänkt till, lär av dem. Så nästa gång, fundera på hur du kan ta de kommunikativa insatserna ett varv till. Sluta inte vid punkt utan skriv ett stycke till, utmana dig själv och nå längre.

Dela med dig av det här inlägget

Är det okej att köpa likes? Vad ger det oss? Och hur mäter man framgång?

Jag är precis hemkommen från en helg med inspiration, möten och delande på årets Sweden Social Web Camp (sswc). Under helgen har många nya tankar fötts och gamla tankar har bekräftats, skrotats, förändrats och förädlats. På en session om det är okej att köpa likes började jag fundera på vad det är som är viktigt för ideella organisationer och om vi stirrar oss blinda på hur många som gillar oss på facebook och följer oss på twitter och instagram för att det är det lättaste att mäta?

De flesta som var på session om ”köpa likes?” ansåg att det var att lura sig själv och att man inte ska köpa likes. Men ändå görs det.

Är det viktigt eller inte att ha många följare? Det finns inget självklart svar. För företag kan det vara väldigt viktigt att ha många följare då det kan vara en avgörande faktor vid ett köpbeslut och självklart når man fler med sitt budskap om fler ser vad man skriver. Men för ideella organisationer handlar det oftare om att ha en relation med följarna och att skapa, behålla eller förstärka ett engagemang. Det spelar ingen roll om man har 10 000 följare om de inte är intresserad och faktiskt gillar er organisationer för de ni är och står för, då blir det ingen bra relation och de läser förmodligen inte ens vad man skriver.

Uppföljning och mäta sina mål är viktigt. Jag tror att hysterin runt likes/följare kommer från att det är lätt att se, lätt att jämföra och lätt att mäta. Men det finns många andra saker man kan mäta. Bra exempel i sociala medier är hur många som pratar om er och hur virala era inlägg är. Detta görs lätt både på exempelvis facebook, twitter och instagram. Fundera på vad som är ert syfte och mål med att finnas på sociala medier.  Låt det avgöra hur ni ska bete er och vad ni ska mäta.

Ofta jämför vi oss med andra, ”vi har 420 som gillar men de har 730, de måste vara mycket bättre”. Sluta jämför med andra och se till vad som är viktigt för er. Deppa inte ihop om ni har ”få” likes/följare för glöm inte att liten lättare uppfattas som genuin vilket är mycket svårare för en stor som ofta ses som opersonlig. Satsa på kvalitet och vad det ger er på riktigt istället för att stirra er blinda på siffror.

Dela med dig av det här inlägget

Vi blir mer individualister och samhällsengagemanget minskar, påstår många. Jag skulle säga att det är tvärt om, däremot ser engagemanget ut på ett annat sätt än för 30 år sedan och det tar andra former, vilket kräver att vi förändrar oss och våra strukturer för att möta behovet.

Den ideella sektorn är viktig för Sverige. Vi gör skillnad och är med och bygger ett samhälle men många organisationer kan vittna om att det blivit svårare att få nya medlemmar och hitta frivilliga resurser. För 10 år sedan startades Volontärbyrån, en ideell organisation som förmedlar volontäruppdrag och utbildar ideella organisationer i volontärsamordning. De gör det enkelt för ideella att hitta uppdrag som passar dem. Volontärbyrån har förmedlat över 30 000 volontärkontakter till över 1 500 organisationer. Engagemanget finns alltså och många, särskilt unga, vill vara med.

Volontärbyrån har nu startat ett upprop, volontärlöftet, så att vi alla engagerade tillsammans kan hjälpas åt att visa att vi är många som tycker att samhällsengagemang är viktigt och att vi är engagerade. Samtidigt tar de tillfället i akt att belysa vikten av att Volontärbyrån behöver resurser för att kunna erbjuda det digitala verktyget gratis för att ge möjligheten för fler att hitta hur de kan kanalisera sitt engagemang. Kampanjen är enkel, det enda du behöver göra är att gå in på kampanjens webbplats (http://volontarloftet.org/) och fylla i hur många timmar per år som du arbetar ideellt. Deras mål är 100 000 timmar det närmaste året, motsvarande ett värde på 26 miljoner kronor, före den 3 september då listan överlämnas till regeringen och ministern Nyamko Sabuni.

Volontärbyrån visar att om engagemanget finns kan man med enkla medel starta och driva en framgångsrik kampanj. Jag och många med mig har skrivit på, det tog 15 sekunder men kan göra stor skillnad för Volontärbyrån och många i det svenska samhället. I morse hade vi tillsammans lovat 71 487 timmar, knappt 30 000 timmar kvar. Ideellt arbete är viktigt och med liten ansträngning kan vi visa på det.

Dela med dig av det här inlägget

De är överallt. De vänliga och hjälpsamma brittiska volontärerna. I sina rosafärgade kläder står det minst två i varje gathörn, tätare än så i närheten av tävlingsarenorna i OS-staden London. Om inte i full mundering så i alla fall i rosa reflexväst.

De mörkrosa nyanserna blir betingade genom att arrangörerna strösslar med dem överallt, till exempel på skyltar och reklampelare. Och när man som förvirrad svensk går runt i stan och undrar vart man ska härnäst behöver man bara lyfta blicken så får man guidning, antingen i tal eller text. Tillsammans med sin kompletterande officiella färg, lila, och det enligt min uppfattning ganska anskrämliga typsnittet avviker de tydligt från stadens vanliga gråskala.

Ett tydligt tecken på lyckad kommunikation, alltså. Färgen signalerar “OS” bra mycket bättre än den omdebatterade loggan.

Dela med dig av det här inlägget

För ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg här på NonProfitPR med rubriken ”var är ideella sektorn på sommaren?” som handlar om att organisationer bör ta sommarens fördelar och visa upp sig. Ett av förslagen var att aktiviteter där människor har semester. Jag avslutade med att jag skulle bege mig ut på semester och att jag hoppades att jag skulle träffa på många av er.

Jag satte mig på bussen och 7 timmar senare var jag på Öland och en campingplats. Efter två dagar så uppfylldes min önskan, detta lite till min förvåning men stora glädje. Jag tittade ut genom husvagnen och möttes av en ”panta mera”-cykel. Nyfikenheten väcktes och jag sprang ut.

Jag vet att det är Returpack som står bakom ”panta mera” och jag är väl medveten om att det är ett företag men när jag började prata med tjejen som körde cykeln så berättade hon att alla pengar som de får in för returflaskorna går till organisationen Min stora dag.

Detta var precis en sådan aktivitet där, denna gång, ett företag och en organisation tillsammans tar tillvara på sommarens fördelar. Returpack satsar i sommar på 12 ”panta mera”-ombud som rullar runt med sina specialbyggda cyklar i 5 stora sommarstäder, Stockholm, Göteborg, Visby, Borgholm och Halmstad. Det är mobila pantautomater där hela behållningen går till Min stora dag samtidigt som de får tillfälle att ökar medvetenheten om både återvinning och Min stora dag genom att prata med semestrande människor. ”Panta mera”-tjejen som jag träffade berättade med glädje om sitt uppdrag och att alla hon mött har varit positiva, vissa sjunger även för henne någon av alla ”panta mera”-sånger, och att detta tillfälle även gör att studenter får sommarjobb som känns viktiga.

Jag hoppas att jag får träffa på flera innovativa sätt att lyfta ideella sektorn på min semester. To be continued (hoppas jag)…

Dela med dig av det här inlägget

 

Om två och en halv vecka är det ett år sedan “London Riots”, upplopp som skakade Londons mer socialt utsatta delar. Hela staden var i kaos och polisen stog handfallna. Samhällets svar när upploppen väl var över var till stor del hämndbaserat. Hårdare straff än någonsin dömdes ut till de som deltagit, och inte mycket av den problematik som flammade upp som ett öppet sår under händelserna har tagits tag i.

När samhället, i form av staten, står utan lösningar har istället flera av Londons NGOs (Non Governmental Organisations) klivit in. De är mer synliga än någonsin och ger stöd och uppmuntran åt unga som tappat hoppet. De ser de unga och deras behov, men framförallt befinner de sig på samma våglängd. Nu ett år efter upploppen drivs många projekt för att hjälpa och inspirera unga människor i London. Det finns många exempel på fritidsgårdar och aktivitetsbaserade organisationer som ger hopp åt unga i områden där ungdomsarbetslösheten når över 50 %.

En problematik som har uppstått är att resurserna inte räcker till när ett så pass massivt behov uppkommer på så kort tid. Det behövs fler vuxna som engagerar sig och möjliggör för ideella organisationer att bedriva verksamhet som ger unga en ljusare framtid.  Organisationerna har insett detta, och att ett effektivt PR-arbete lägger nu grunden för ännu mer och ännu bättre verksamhet. Engelsk press skriver om det arbete som görs, det twittras, facebookas och bloggas. Kända personer med bra värderingar är ambassadörer för organisationerna. Allt för att locka fler vuxna och mer medel till all viktig verksamhet. Kort sagt är att berätta om det att finnas.

Ett exempel är UK Scouts som arbetar aktivt med att erbjuda ungdomar i utsatta områden ett alternativ. De har genom ett samarbete med Discovery Channel fått den talande filmen som det här inlägget inleds med producerad och visad. Dessutom går en kortversion (länk) som driver budskapet om att du som vuxen behövs för att möjliggöra att vårt alternativ finns på Discovery.

Det finns många lärdomar för oss i Sverige att dra från den ganska drastiska utveckling som skett i Storbritannien. Det går att erbjuda ett alternativ, och för att möjliggöra det krävs bra kommunikation.

Dela med dig av det här inlägget

Igår fick jag se en bild på facebook på Scouternas utomhuskampanj som just nu syns i Helsingborg, Jönköping, Örebro, Uppsala och Gävle. Samtidigt har de bioreklam i Malmö, Göteborg, Linköping, Sundsvall och Luleå. Det fick mig att börja fundera på: var är alla ideella organisationer på sommaren?

Många företag tar semester på sommaren men gör även ideella sektorn det? Jag tycker att vi under sommaren borde ta tillfället i akt och verkligen visa upp oss, vad vi står för och vad vi gör. Jag har många gånger fått höra ”det är inte värt det för alla tar semester”, ja det är sant men det betyder inte att alla går i ide. Jag vet inte hur det är med er men jag har mer tid på sommaren att till exempel läsa tidningen när jag har semester, kanske i en hängmatta, på stranden eller uppkrupen i soffan. Ta inte semester utan använd fördelen under sommaren, ofta är priserna lägre och det är mindre konkurrens, dessutom har ideella kanske ledigt och kan lägga en eller ett par timmar på att hjälpa till.

Här kommer några förslag på vad ni kan göra under semestern:

• Skriv en ledare eller debattartikel till en tidning
• Bjud in journalister till en aktivitet t ex kollo eller läger
• Ha aktiviteter där människor är på semestern, kanske fotboll på stranden eller dela ut fairtrade bananer vid ingången till ett nöjesfält (obs: glöm inte att söka tillstånd)
• Annonsera i tidningar eller varför inte utomhus eller på spotify

Jag ska nu bege mig ut på semester och jag hoppas att jag träffar på många av er. Tipsa gärna om vad olika ideella organisationer har för sig på sommaren så att vi kan visa upp inspirerande exempel!

Dela med dig av det här inlägget

Kreativiteten för att visa din organisations budskap på facebooksidornas omslagsbilder imponerar. Många organisationer använder omslagsbilden för att effektivt visa upp en aktuell kampanj eller något av organisationens budskap.

Amnesty har just nu en bild som fokuserar på de fängslade journalisterna Dawit Isaak i Eritrea och Johan Persson och Martin Schibbye i Etiopien.

Det finns många exempel på kreativa sätt att använda omslagsbilden. Scouterna har gjort en fin sommarbild som i alla fall ger mig en riktig sommarkänsla. Var och en som varit på scoutläger får nog fin minnesbild när de ser den här bilden. Scouterna använder två välkända komponenter för att skapa sin bild; dels termen “out of office” som i samahanget tydligt signalerar semester, och dels scouthalsduken, scouternas välkända profilplagg. Placering av halsduken, en person viftar med den i luften, signalerar glädje.

Fördelarna med att använda omslagsbilden för att kommunicera budskap som är begränsade i tid (vi får i alla fall hoppas att behovet av kampanjerna för Isaak och Persson/Schibbye kommer vara begränsat i tid) är många. Organisationen får anledning att växla bild ofta, det ger ett aktuellt intryck, och en rolig eller viktig kampanj kan i större utsträckning locka sympatisörer att själva använda materialet för att sprida organisationens budskap.

Vilka är dina favoritomslagsbilder?

Dela med dig av det här inlägget

Jag är precis hemkommen från politikerveckan i Almedalen, en vecka av möten och intryck. Runt Almedalen och Donners plats samlas politiker, organisationer, press och företag. Vi är alla där och gör ungefär samma saker, men med våra egna mål, med vår egen touch och med olika budget. På samma sätt som alla andra dagar, fast ändå så olikt.

Amnesty var bland annat där med sin kampanj ”Shell, städa upp efter er!” om oljeföroreningar från Shells verksamhet i Nigerdeltat. Deras städare som gick runt på Visbys gator och med snygga tatueringar, enligt mig de bästa under Almedalen, väckte mitt intresse. Idag läste jag på lite om kampanjen på Amnestys webbplats och kom in på delen med material. Överst ser jag att man kan visa sitt stöd genom att använda kampanjens timelinebild på sin facebookprofil, ett enkelt och billigt sätt att få andra att sprida kampanjen och visa sitt engagemang.

I sociala medier bygger man, privatperson, företag eller organisation, sitt varumärke. Genom att bygga upp en profil med gilla, statusar, kontakter och respons visar man vem man ”är”. Facebook är en billig marknadsföringskanal, där man enkelt kan bygga sitt varumärke och sprida budskap på sin egen och andras profil. Sist ut i raden av sätt är genom timelinebilden/omslagsbilden. Det kan göras så som Amnesty gjort, med att andra uppmuntras att använda deras bild för att skapa spridning av kampanjen. Det kan även vara som Scouterna har nu, en ”out of office”-bild, som visar att nu är de inte lika aktiva på sociala medier utan är på läger. Även denna bild har fått spridning då andra scouter valt att använda bilden. Listan på exempel kan göras lång och det används så väl av organisationer som av företag. Ett till exempel på det är något som många gör, att man har en interaktion med sina kontakter. Ett sätt är att ställa en fråga och bästa svaret läggs upp på timelinebilden. Så fort någon deltagit så syns det i personens feed och det sprids då till alla dess kontakter. Ett annat sätt att skapa interaktion är att göra som reseföretaget Apollo gjort, genom att låta besökarna trycka gilla på den bild de tyckte skulle bli Apollos nästa omslagsbild och den bild som fick flest klick publicerades.

Facebook är en bra marknadsföringskanal, särskilt för organisationer som bygger på engagemang. Möjligheterna är oändliga och hela tiden kommer nya sätt. Hitta er grej och låt engagerade människor sprida de viktiga budskapen som just din organisation arbetar med!

Dela med dig av det här inlägget

På temat medialisering av ideella organisationer anordnades i Almedalen seminariet “När medielogiken krockar med folkrörelsetanken” av Ideell Arena. Pernilla Petrelius Karlberg, forskare vid Handelshögskolan, presenterade sin fallstudie där hon undersökt just denna eventuella konflikt mellan medier och folkrörelser med utgångspunkt i Röda Korset-skandalen 2009-10.

En folkkär organisation, som vanligtvis med framgång fört fram sitt viktiga budskap, var helt plötsligt utsatt för en stark mediestorm. Rubriker om allt från mångmiljonförskingring i ledningen, till spritklubbar i organisationens regi, till en oförtjänt högavlönad styrelseordförande och krav på hans avgång, slogs upp. Samtidigt påverkades organisationen på insidan där medlemmarna inte längre visste var de hade sin ledning.

Problematiseringen tog alltså på seminariet sin utgångspunkt i mediernas snabba tempo på jakt efter skandaler och personfixering, i skarp kontrast till folkrörelsernas långsamma medlemsdemokrati och kollektivism. Men när Röda Korset genomgick en intern demokratiprocess som fastslog att man ville ha en arbetande ordförande med ersättning i nivå med en riksdagsledamot fanns inget nyhetsvärde i detta.

Något som blir tydligt i detta ljus är att folkrörelserna måste förhålla sig till medierna, på ena eller andra sättet. När relationen är god kan man få god publicitet och få det budskap man brinner för. Men i stunder när det blåser måste kompetensen finnas i organisationen för att hantera situationen.

En fråga som uppstår är vilken makt vi låter medierna få i våra organisationer. Ska vi dansa efter deras pipa, eller är det på något sätt möjligt att förändra klimatet, ta makten och styra vilken bild av oss som visas upp? Och hur sker den parallella kommunikationen så att medlemmarna hålls upplysta om vad som sker utan att behöva läsa journalisternas tolkningar? Har din organisation ens en handlingsplan för denna typen av scenario? Det kan kanske vara något att fundera över.

Dela med dig av det här inlägget

Sveriges radio arrangerade under torsdagen ett seminarium med den brittiska journalisten Nick Davies. Temat var “Journalistikens utveckling i Europa”. Davies är den journalist som avslöjade telefonavlyssningsskandalen i Storbritanen. Som bland annat ledde till tidningen the Suns nedläggning.

Davies refererade mycket till sin bok Flat Earth News och målade upp en bild av ett medielandskap i så stark förändring att det journalistiska hantverket, eller respekten för journalstiken som en profession, hotas. Davies menade att nya medieägare som fokuserar mer på ekonomisk avkastning än publicistiska värden, den pågågende negativa ekonomiska utvecklingen i världen och att allt mer av annonsaffären flyttar till internet är grundorsakerna till utvecklingen. En av de effekter som lyftes fram var hur journalister i allt lägre utsträckning utför faktagranskning och och tar reda på egna nyheter. Kryddat med komiska (eller hårresande om man så vill) exempel på hur PR-kunniga personer utnyttjar massmedias situation och klassisk britisk torr humor var det nog få som lämande seminariet utan att vara bekymrade över utvecklingen.

Senare på dagen arrangerade Bokförlaget Atlas och Agenda PR seminariet “Har medierna gjort Almedalen till ett spektakel?”. Med utgåndspunt i Maria Wendts nya bok Politik som spektakel diskuterades bland annat relationerna mellan journalister och PR-människor i Almedalen. Boken har recenserats läsvärt av bland annat Ida Thulin på makthavare. Under seminariet beskrev Inger Arenander, journalist på Sveriges radio, hur hon som journalist ständigt måste vara mycket påläst kring det ämne som behandlas. En vanlig arbetsdag på Ekot har en mängd deadlines för publicering av nyheter. Att fatta beslut om vilka nyheter som ska lyftas fram, och hur de ska analyseras, kräver en förföreståelse för ämnet från journalisterna. Att vara på plats i Almedalen ger en möjlighet att skapa det. Genom att träffa organisationer och lyssna på vad de har att säga om sina frågor. Utan att det nödvändigtvis publiceras som en nyhet just då. Flera av paneldeltagarna verkade mena att det var ett stort värde med veckan. På seminariet med Davies konstaderade han att han inte skulle ha några problem och sätta sig en bar med Carl Bild och “do some heavy drinking” om det skulle generera information som var intressant för honom som journalist. Riktigt så långt var inte paneldeltagarna på Atlas seminarium beredda att gå. Däremot verkade de överrens om att möjligheten att förbättra sitt nätverk var ett viktigt värde med Almedalen. Inger Arenander berättade att hon ständigt runt med en känsla av att riskera att bli lurad. Att bli offer för en “pr-kupp”. Som vanligt nämdes Gudrun Schymans pengabränning som exempel.

Hur ska en ideburen organisation förhålla sig till en situation där möjligheten att skapa mer eller mindre spektakulära aktivieteter för att få massmedia att rapportera om en specifik fråga tycks större än någonsin? Är det jippon och mer eller mindre ärliga och tillspettsade påstående som är vägen framåt för att komma igenom ett brus av retweets och likes? Eller är recpetet att lägga kraften på ett långsiktigt byggande av nätverk och spridande av kunskap om organsationens frågor? Hur ska vi förhålla oss till journalister som uttrycker större misstänksamhet för varje gång vi planerar en aktivitet som ska uppmärksamma oss? En alternativ strategi är att possitionera sig som en aktioritet på det ämnesområde organisationen arbetar med. Det är ett arbete som kräver mer tid än att elda upp en bunt sedlar. Vilken taktik tror du håller i längden? Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet.

Dela med dig av det här inlägget

Vid en välbesökt paneldebatt ställde idag Ernst & Young frågan hur ideella organisationer ska lyckas engagera de unga. Inledningsvis var panelen överens om att viljan att engagera sig inte var problemet. Tiden unga lägger på ideelt engagemang och viljan att engagera sig för frågor kan inte sägas minskas. Däremot kan engagemang ta sig uttryck på andra sätt än tidigare. Organisationer med ett långt historisk arv och befästa strukturer kan ha svårt att anpassa sin verksamhet när fokus skiftar från att ha en stor medlemsbas till kanaliserande av mikro-engagemang. Från att samla många personer som regelbundet betalar sin medlemsavgift och stödjer ett helt paket av ståndpunkter och aktiviteter till tidsbegränsade engagemang för specifika sakfrågor. Men bilden är långt ifrån entydig. Nykterhetsrörelsen är ett exempel på en organisation (eller egentligen flera) som bär ett stort historiskt arv, men trots det, eller tack vare, lyckas förnya sig. Det märks inte minst här i Almedalen med deras kampanj “Almedalsdrinken”.

Så hur fångar en organisation upp och kanaliserar ett engagemang? Här kommer en lista på 6 förslag där resurser och antal medlemmar har mindre betydelse, men omvärldsanalys och förändringsbenägenhet dessto större.

1. Arrangera en Tweetup. Identifera twittrare som är relevanta för de frågor du vill driva, och som brukar diskutera det med varandra på Twitter. Bjud in till en träff där de kan fortsätta diskussionen.
2. Erbjud ett sätt att fortsätta engagera sig i en fråga som dyker upp i sammanhang som din egen organisation inte deltar i. När håriga armhålor diskuterades efter melodifestivalen skapades en facebooksida som snabbt fick många följare. Det är ett exempel på hur en samlingsplats skapas för personer som engagerar sig i en fråga. Börja prata med de som gillar sidan.
3. Bjud in ungdomar att delta i din verksamhet, tex spela fotboll, på platser där de finns. Fånga upp de som deltar och erbjud dem att fortsätt spela hos er.
4. Skapa en pinboard på pinterest för bilder som illustrerar ert engagemang. Vem blir först med att skapa en hårig-armhåle-pinboard?
5. Etablera en hashtagg på twitter.
6. Leta upp seminarier som intresserar er. Delta genom att ställa frågor och berätta om er verksamhet. Men framförallt: missa inte eftersnacket. Gå fram och hälsa på paneldeltagare och andra personer som varit aktiva i diskussionerna. I Almedalen syns det tex tydligt hur flera organisationer aktivt sprider sig på så många seminarier som möjligt och systematiskt ställer frågor och deltar varje gång.

Grunden kan ses som att erbjuda en relevant arena, men där organisationer vågar se och skapa arenor utanför de traditionella medlemsbaserade. Men det är viktigt att det inte stannar där. Följ upp vilka som deltar. Underhåll dem genom att dela med er av information och fortsätta interagera med dem.

Vilka är dina bästa exempel på nonprofit-organisationer som fångat upp mikro-engagemang? Dela gärna med er i kommentarerna.

 

Dela med dig av det här inlägget

Almedalen. Utbudet av seminarier kan tyckas oändligt. Vi har gått igenom hela programmet och valt ut några godbitar som vi hoppas lite extra på. Här delar vi med oss av vårt program för Almedalen 2012.

Varje kväll Samhällskommunikation i fokus – Hur gör du din röst hörd?

kl 17:00-19:00, Kilgränd, Nowa kommunikations trädgård, bakom Clarion Hotel Wisby

Mötesplats för alla som är intresserade av samhällskommunikation; PR, reklam, media och opinionsbildning. Diskussion om olika samhällsfrågor ur kommunikationsperspektiv. Hur gör du din röst hörd i samhällsdebatten? Speakers Corner klockan 17.30 med aktuella frågor och heta gäster.

Måndag 2 juli Digital gräsrotsrörelse eller enkelriktad megafon?

Kl 10:00 Restaurang Hamnplan 5

Rösterna från de sociala mediernas alla aktiva hörs alltmer. Ett par nämndes som möjliga fredspristagare 2011. Några har påverkat valresultat i Sverige. Där finns alla som med sin aktivitet når en begränsad krets men som bidrar till det offentliga samtalet och till demokratiutveckling. Att ”Gilla”, dela på Facebook, twittra eller skriva en bloggpost håller på att bli en digital gräsrotsrörelse. Eller är det en egentligen en fasad som skymmer makthavares beskrivning av nya kanaler för en enkelriktad kommunikation? Seminariet tar sitt avstamp i erfarenheter från LOs digitala Mitt Sverige-kampanj.

Hur bygger vi framtidens folkrörelse?

kl 11:30, Birgers gränd 7

Kan vi skapa engagemang, bilda opinion, samla in pengar och bygga ett hållbart samhälle med nya verktyg? Vilka är strategierna för den moderna folkrörelsen? Vilka erfarenheter finns?

När alla är journalister – behövs då de etablerade medierna?

kl 14:00, Fartyg i Visby hamn m/s Sigyn

Vad fyller nystartade Utgivarna för funktion? Tar de ansvariga utgivarna verkligen ansvar för det som publiceras? Mediechefer från dagspress, tv, radio och tidskrifter förklarar hur de kan komma fram till så olika publiceringsbeslut i samma fall.

Tisdag 3 juli Arbetsmarknad; Mediemarknad; Väljarmarknad

kl 10:30-12:00, Almedalsbiblioteket, Cramérgatan 5, Sal E22

Hur påverkar klyftorna mellan arbetande och arbetslösa deras hälsa, tillit och syn på politik? Kommer dagspressen att försvinna? Och hur stora kan egentligen Sverigedemokraterna bli? SOM-institutet presenterar opinionstrender och resultat från de senaste nationella SOM-undersökningarna.

När medielogiken krockar med folkrörelsetanken

kl 11:00-12:30, Birgersgränd 7

Folkrörelser och andra ideella organisationer har olika sorters relationer med media. Ibland är media bra för att skapa synlighet och generera resurser för verksamheterna. Ibland blir media hård granskare. Utifrån aktuell forskning diskuteras medialiseringens påverkan på den ideella sektorn.

Sociala medier hot eller möjlighet? Utmaningar för framtidens folkrörelser.

kl 12:30-13:00 Silon, Holmen, Visby hamn

Hur blir ökad användning av sociala medier en utveckling för demokrati, påverkan och inflytande? Hur står sig traditionella folkrörelser i en digital samtid?På vilket sätt utmanar det strukturer i organisationer? Hur kan sociala medier störta en diktaturer? Hur tar vi bäst till vara på engagemanget?

Kan Twitter göra barnkonvetionen till lag?

kl 13:00-13:45, Tage Cervins gata 3

Trots flera års opinionsbildning från flera organisationer och trots en politisk majoritet för att göra barnkonventionen till lag händer ingenting. Varför inte? Vilken inverkan har digital opinionsbildning för att göra barnkonventionen till lag?

“Bra för samhället men inte för mig”  - svenskarnas kluvna känslor inför reklam

kl 12:30-14:30, Speckrum 3, Innergården

Svenska folket blir allt mindre positivt inställda till reklam. Samtidigt förstår de flesta att reklam är viktigt ur både ett företags- och samhällsekonomiskt perspektiv. En ny undersökning från Sveriges Annonsörer visar på det tydliga glappet. Hör röster debattera för och emot reklamen.

Medialisering – Vem utnyttjar vem?

14:00-14:45, Joda Bar och Kök, Skeppsbron

Har makten förskjutits från organisationer och rörelser till den tredje statsmaktens journalistiska medielogik? Hur påverkar medialiseringen politiken och hur använder sig politikerna av medialiseringen? Forskaren Jenny Madestam samtalar med Mats Svegfors, Helena Giertta och Olof Ehrenkrona (M).

Onsdag 4/7 Åtta av tio kommer att älska det här seminariet

kl 10:30-11:30, Södra kyrkogatan 13, Innergården

Statistik är ett av de viktigaste verktygen inom pr, media och politik. Panelen diskuterar vad som krävs för att få publicitet och påverka samhällsutvecklingen. Är procenttecknet vägen till journalisters och politikers hjärtan? Manipuleras vi eller är statistik ett redskap i demokratins tjänst?

Sociala medier i sjukvårdens tjänst

kl 13:15-15:00, Gamla Masters, Södra kyrkogatan 10

Framtidens vård ger möjligheter att möta patienterna på nya plattformar. Att vara aktiv i sociala medier leder till en öppenhet och bättre kommunikation. Varje minut görs det 700 000 Facebook-inlägg och 100 000 Twitter-inlägg. Dags för den svenska vården att fundera på saken?

Mediemakt: Medierna och privilegierna

kl 17:00-18:30, Almedalens hotell, Strandvägen 8

Är mediernas motstånd mot förändringar av tryck- och yttrandefriheten bara en rädsla för att mista privilegier? Och är det givet att dagens ordning är den perfekta och att förändringar enbart innebär försämringar?

Torsdag 5/7 Har medierna gjort Almedalen till ett spektakel?

kl 14:00-15:00, Visby Arbetareförening, Kindbergs plats 8

Programpunkterna allt fler, men vad händer med det politiska samtalet när det anpassas till och förmedlas genom medierna? Vilka konsekvenser får politikens mediering för för demokratin och vilka bär egentligen ansvaret? Vad händer när avståndet mellan makten och maktens granskare krymper?

Alla ska våga, vilja och kunna använda Internet

kl 20:00-21:30, Almedalsbiblioteket, Cramérgatan 5

Välkommen till film och samtal om vår tids demokratiutmaning, att få med oss alla in i det digitala samhället. Hur är vardagen idag för de 1,3 miljoner som inte flyttat med service, tjänster och företag in på Internet? Kjell ”Kjelleman” Eriksson har testat det analoga livet i det digitala 2012.

Fredag 6/7 Hur påverkar det nya medielandskapet Almedalsveckan?

kl 13:00-14:00, Wisby Strand Congress & Event

Bloggandet förändras men fortsätter öka, antalet twittrare har femdubblats sedan 2010 och mediecykeln går allt snabbare. Sociala medier har förändrat politiken och medierna. Men hur har det nya medielandskapet förändrat Almedalen? Vi frågar en kunnig panel om tips, erfarenheter och reflektioner.

Sociala mediers inflytande på den offentliga debatten

kl 17:30-18:00, Axess-scenen, Tage Cervins gata 4

De sociala medierna har blivit en tummelplats för extremism och hatiska budskap. Det riskerar att försvaga en öppen och orädd debatt. Hur ska avvägningen mellan yttrandefrihet och personligt ansvar se ut?

Och så ses vi väl på bloggplats H12?

Dela med dig av det här inlägget